Jag har alltid tänkt väldigt mycket, ibland går jag in i perioder med mycket ångest, sjukdomstankar och räddsla om att förlora de som står mig närmast. Det är mycket tunga perioder just då men något jag lärt mig genom åren är att det alltid tar slut. Sedan följer perioder av mycket glädje, lugn och harmoni. Det är bara sådan jag är, egentligen inte så mycket mer att diskutera. 

När jag mår som värst brukar jag gå och prata med någon, både för att få en vettig syn på livet men också för att inte tynga ner min familj för mycket. Detta gör mig inte till en extremt mycke sämre förälder, sambo eller vän. Kanske något mer frånvarande och lite mer påfrestande i och med att jag behöver prata lite mer om mina tankar kring det som stör mig. Jag går in i min egen lilla bubbla. 

När jag väl kommer ut igen så är allt tipp topp och kan vara det väldigt länge. Jag har prövat mig fram, sökt och funnit, sökt igen. Kanske efter svar som redan finns eller så har jag lärt mig något nytt under vägen. Det jag sakta börjar förstå är att jag bara kan acceptera livet som det är. Man kan helt enkelt inte gå runt och vara överdrivet lycklig hela livet. Det kommer motgångar, ledsamheter och hemskheter på vägen men kanske växer man något av dem. Jag vill alltid att filmer slutar lyckligt och alla ska må bra, ingen ska dö eller bli sjuk. Jag har fått lära mig att så inte alltid är fallet. Livet går upp och det går ner. Ångesten får komma och gå, tårar får rinna och ursinnet får bryta ut (om än dock kontrollerat), det kanske jag dock bör jobba lite mer på ;) Man får skratta fast det ibland inte är läge för det.

Det är lite av det jag har kommit fram till lägs vägen, att acceptera känslor, låta de komma och gå. Försöka att inte bli rädd fast det ibland är svårt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lugn, lugn, inre lugn. Var har du varit någonstans? Jag har sökt dig så länge, mitt i ångesten, mitt i stressen, mitt i allt, ja mitt i livet. Jag behöver dig så! Stanna hos mig, snälla. Håll min hand, håll mig i din famn och släpp mig inte.   ...

Då var allt julbestyr äntligen avklarat! Som jag har spännt mig inför alla dessa firanden! Stressat med bak, paket, julmat och all nervositet inför vilket humör alla kommer att vara på. Blir det bråk, tjafs och elaka kommentarer eller blir det en någ...

Jag vill bara skrika, gråta och kasta sönder saker just nu. Skrika tills rösten inte hörs mer, tills allt det som gör ont har försvunnit! Skrika tills allt det jobbiga eller alla "de" jobbiga försvinner. Tills de hör mig! Tills de förstår att allt de...

Ja då var semestern här. Utlandsresan var bokad och klar sedan några månader tillbaka. Dryga månaden före avresa så var det dags att krångla till allt med en eventuell kommande strejk. Denna osäkerhet kring vad som komma skall är inte min starka sida...

Idag blev det många möten och samtal med människor jag inte är van vid på jobbet. Nu efter att ha sovit en timme så går tankarna på högvarv. Sa jag rätt saker? Svarade jag fel där? Kunde detta missförstås? Lämnade jag ut för mycket information? Får m...