Ja nu är det snart ett år sedan jag startade upp denna bloggen. Ett år fyllt av oro, obehag, vemod och uppgivenhet över denna jäkla pandemin. Det har också varit ett år fyllt av reflektion, stresshantering, självkännedom och sammansvetsning. Vi har försökt följa alla de rekomenadationer och restiktioner som finns samtidigt som en enorm uppgivenhet har funnits balnd oss. Speciellt när jag arbetar som lärare och träffar såpass många människor per dag. Så sent som i september-oktober togs åtgärder kring våran säkerhet form. Dessförinnan fanns det ingenting. Det skapade sån enorm uppgivenhet och oro kring alla som arbetade, vilket tog på krafterna väldigt mycket.

Hemma var heller ingenting som vanligt. Jag hade börjat få in ett litet mönster med promenader, träning på bandet, yoga och att tänka på att inte ta på mig för mycket. Yogan blev inställd, promander med min vän (vars barn alltid är sjuka) avstod jag, barnens aktiviteter har en efter en stängt, mannen stängde in sig helt efter att skolan stängt och det nu är distansundervisning, deprission? Ja. Samtidigt bildades en enorm konflikt mellan mina familjemedlemmar och mig. Många förstod att vi var tvungna att nu prioritera om vissa saker i livet medans andra låtsades som om ingenting hade hänt. Det skapade rent av desperation från mitt håll, snälla lyssna på mig! Lite iallafall! Ni behöver inte vara precis överallt och i varenda affär! Tillslut fick de covid-19, lyckligtvis slutade det bra men om de lärt sig något är i nuläget svårt att säga. Nu är jag i stort sett tömd på energi där. Jag har nog mer eller mindre gett upp hoppet om att de ska förstå allvaret.

Det var i stora drag det tunga detta året (vilket verkligen har varit tungt)! Nu till det positiva. Jag som trivs väldigt bra både med min familj och i min ensamhet inom familjen, har ju tyckt att detta är drömläget många gånger. Vi lever ju med en enorm stress där pengar och materiella ting har så stor betydelse för "vem du är", "vad du står för" och "vilken betydelse du har" i samhället. Sen "hur du mår" eller "vad du vill", det är skit samma. Fan vad jag hatar allt detta påhitt!

Hur som. helst nu har vi inte kunnat shoppa loss likt förut, vi har inte gått ut och ätit på restauarnger som förut, inte fikat på cafè. Barnens aktiviteter som jag tidigare stressat ihjäl mig för har varit inställda eller så har vi valt att inte gå dit. Alla som tjatat om att träffas (fast man egentligen inte vill/orkar) har nu kunnat ta ett nej hyfsat bra utan en massa bortförklaringar. Det har helt enkelt blivit mer tid för oss i familjen. Vi har umgåtts på ett helt annat sätt. Vi har åkt skridskor (vilket jag aldrig trodde att lilla tjejen skulle få uppleva eftersom jag är lat och har prioriterat annat). Vi har spelat sällskapsspel istället för att bara vara med våra telefoner hela tiden när jag kommit hem. Tjejerna har kommit varandra närmare, visst bråkar de men de håller också sams mycket mer nu. Vi har bakat mer, lättat på städningen då jag tidigare varit extremt manisk när det kommer till detta (livet har inte gått under). 1000-bitars pussel är grymt roligt! Ja det finns massor att göra tillsammans! Samtidigt uppskattar jag verkligen när jag väl träffar någon en stund, man värdesätter tiden mer, till och med arbetskamaraterna är så kul att träffa nu. 

Slutsats, det finns både positivt och negativt året som var. Det jag framför allt hoppas är att vi tar med oss mycket lärdom av året 2020 (visst finns det idioter som inte kommer ta med sig ett skit) men förhoppningsvis är det många som har blivit lite smartare än tidigare. Nu hoppas jag även om det låter lite klyschigt, att året 2021 blir det år då vi övervinner denna jävla pandemin eller iallafall får lite bukt på den. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lugn, lugn, inre lugn. Var har du varit någonstans? Jag har sökt dig så länge, mitt i ångesten, mitt i stressen, mitt i allt, ja mitt i livet. Jag behöver dig så! Stanna hos mig, snälla. Håll min hand, håll mig i din famn och släpp mig inte.   ...

Då var allt julbestyr äntligen avklarat! Som jag har spännt mig inför alla dessa firanden! Stressat med bak, paket, julmat och all nervositet inför vilket humör alla kommer att vara på. Blir det bråk, tjafs och elaka kommentarer eller blir det en någ...

Jag vill bara skrika, gråta och kasta sönder saker just nu. Skrika tills rösten inte hörs mer, tills allt det som gör ont har försvunnit! Skrika tills allt det jobbiga eller alla "de" jobbiga försvinner. Tills de hör mig! Tills de förstår att allt de...

Ja då var semestern här. Utlandsresan var bokad och klar sedan några månader tillbaka. Dryga månaden före avresa så var det dags att krångla till allt med en eventuell kommande strejk. Denna osäkerhet kring vad som komma skall är inte min starka sida...

Idag blev det många möten och samtal med människor jag inte är van vid på jobbet. Nu efter att ha sovit en timme så går tankarna på högvarv. Sa jag rätt saker? Svarade jag fel där? Kunde detta missförstås? Lämnade jag ut för mycket information? Får m...