Ja att hålla en jämn balans i livet är inte det lättaste. Just nu känner jag mig bara allmänt bitter, hemsk och äcklig att umågs med. Dagar av tjafs hemma under semestern och alla som ska styra vad och hur jag ska göra saker har satt sina spår. Jag känner mig helt ärligt totalt likgiltig för andra människor just nu. Det ska fikas, ätas middagar, handlas, umgås, pratas, fira andras semestrar, äta igen, fika lite till, umgås, umgås och umgås. Ibland känns det som att jag är den enda som bara vill låsa in mig och inte träffa någon eller som att jag endast vill träffa just den personen jag känner för just den dagen. Det är semester för mig! Det bästa sällskapet för mig är ibland bara jag själv. Låter kanske konstigt i andras öron men eftersom jag så sällan är helt (och då menar jag helt) själv så har jag inte ont av det. När jag var yngra så tyckte jag att ensamhet var skrämande, tyckte det var jättejobbigt när alla åkte och jag var ensam hemma men nu! Nu är det himmelriket på jorden! Då menar jag inte att jag vill vara utan familj och vänner men ibland laddar jag batterierna bäst när jag är ensam med mig själv. Ni som förstår, ni förstår. 

Så efter att mitt humör åkt berg och dalbana under ett par dagar tillsammans med tonåring så lämnade jag över all tvätt till henne och drog, eller rättare sagt rymde (bara för en stund). Kände att jag inte kan andas längre när vi bara smyger på tå kring varandra i väntan på att någon ska få ett utbrott. Så förklarade lungt att jag inte var arg som så utan att vi mestadels driver varandra till vansinne så en stund ifrån varandra skulle vara bra. Du tar tvätten så tar jag över när jag kommer hem, punkt slut! Sagt och gjort, satte mig i bilen utan att ha en aning om vart jag skulle. Stannade tillslut till i stan, köpte mig en kopp kaffe och gick runt med mamma i telefonen... Så vart går man med en kaffe i handen och lurar i öronen för att få sitta i fred? Jo det ska jag berätta, man hittar en bra parkeringsplats och sätter sig i bilen. Sagt och gjort, där sitter jag och dricker mitt kaffe med mammsen i lurarna när en bil kommer och ska parkera precis brevid. Jag ser och funderar på hur gubben ska komma ur, det är för trångt. Alldeles för trångt! Bang! Det var den bildörren det. Rakt i min (blev dock inget märke men ändå). Tänker att nu går han ur bilden och ber om ursäkt, höjer handen och vinkar elller något men nej... Han kör fram och parkerar på ett annat ställe. Där sitter jag, ska jag verkligen bråka med honom också? Seriöst! Måste jag förklara för en gubbjävel (som ändå kommer skylla på språksvårigheter) att man ber om ursäkt om något sådant inträffar?! 

Så vad gör jag? Ingenting. Jag känner bara att min bitterhet drar till sig sådana här händelser och människor. Är han ens värd att bli så förbannad på? Nej, karma för fan! Hoppas du kommer till helvetet! Fuck you! Så jävla feg-svensk är jag. Uppgiven, ledsen, arg, förbannad och bitter och så lite självömkan på det och så vibrerar messinger, kollar och läser -"kaffe i eftermiddag?" och istället för att skriva nej, jag vill inte, jag vill låsa in mig och dö en stund så svarar jag -"ska vi säga den tiden?". Tror jag behöver komma tillbaka till jobbet, hitta andra saker att fokusera på (och känna att inte alla sliter i mig och vill träffas när jag ändå inte vill). Då är det fan bra att ha ett arbete att gå till. Sa jag att corona passade mig? (inte viruset då utan restriktionerna, "umgås bara med din familj". Fatta hur jag uppskattade stunden när jag väl träffade någon utanför familjen då?! Nu har corona försvunnit (not) och alla människor lever på som vanligt och alla ska ses, vart som helst, när som helst och överallt! Nu ska jag ner till tvättstugan, tack och hej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lugn, lugn, inre lugn. Var har du varit någonstans? Jag har sökt dig så länge, mitt i ångesten, mitt i stressen, mitt i allt, ja mitt i livet. Jag behöver dig så! Stanna hos mig, snälla. Håll min hand, håll mig i din famn och släpp mig inte.   ...

Då var allt julbestyr äntligen avklarat! Som jag har spännt mig inför alla dessa firanden! Stressat med bak, paket, julmat och all nervositet inför vilket humör alla kommer att vara på. Blir det bråk, tjafs och elaka kommentarer eller blir det en någ...

Jag vill bara skrika, gråta och kasta sönder saker just nu. Skrika tills rösten inte hörs mer, tills allt det som gör ont har försvunnit! Skrika tills allt det jobbiga eller alla "de" jobbiga försvinner. Tills de hör mig! Tills de förstår att allt de...

Ja då var semestern här. Utlandsresan var bokad och klar sedan några månader tillbaka. Dryga månaden före avresa så var det dags att krångla till allt med en eventuell kommande strejk. Denna osäkerhet kring vad som komma skall är inte min starka sida...

Idag blev det många möten och samtal med människor jag inte är van vid på jobbet. Nu efter att ha sovit en timme så går tankarna på högvarv. Sa jag rätt saker? Svarade jag fel där? Kunde detta missförstås? Lämnade jag ut för mycket information? Får m...