Nu börjar jag sakta hitta tillbaka till mig själv. Igår kände jag att jag måste ta tag i mitt liv igen efter att ha varit under isen i två dagar. Sagt och gjort, hälsade äntligen på mormor som har väntat och saknat ihjäl sig (kan tillägga att hon har människor runt omkring sig hela tiden i stort sett så det går ingen nöd på henne) men hon älskar när vi kommer. Jag bpkade en fika som jag ångrade och istället för att gå dit och känna sig obeväm så avbokade jag helt enkelt, och vet ni vad, ingen dog av det! Mer än att jag kände att fasen vad skönt, nu slapp jag det. Barnen var på varsitt håll en stund och istället för att sitta hemma och deppa så drog jag till affärerna själv och hittade en hel del på inköps-listan inför skolstarten. Sket i att fråga tjejerna utan köpte bara vad jag tyckte. Det mesta gick hem faktiskt!! 

Idag ska min mamma komma och ta tjejerna på en fika (egentligen skulle hon bara tagit med stora tjejen men hon tar lilla en stund med då jag ska gå till frissan första gången på ett år. Sedan fick jag strikta direktiv av stora tjejen att hämta lillasyster från cafeèt så fort jag är klar. Det var faktiskt deras fika-dag. Men ja, självklart gör jag det, jag är bara tacksam att mammsen kan ställa upp en stund för detta har jag sett fram emot.