Inlägg publicerade under kategorin Arbete

Av chime - 29 december 2022 02:36

Efter alla känslor och socialt umgänge kring jul och en inre spänning inför nyår så har det krävts en del sömn och jag har som jag säger behövt "logga ut" en del. Alltså vara lite för mig själv för att ladda batterierna.

Det jag dock inte räknat med var ett samtal från ett arbete jag sökt för några veckor sedan. Tjänsten försvann och jag gick vidare, något besviken över att inte ens ha fått ett "tjänsten är tillsatt". Hur som så ringde de nu och ville ha en intervju! Sagt och gjort, gick dit oerhört nervös och gjorde en grym intervju (om jag får säga det själv).
Saken är den att efteråt var jag totalt slut, speedad av allt adrenalin och med orden om att vara en stark kandidat så lämnade jag över referenser. Tog kontakt med en tidigare chef som gått i pension. Då fick jag tusen frågor! Vad är det för fel på din arbetsplats, varför ska du söka den tjänsten, är det något för dig, har det hänt något osv osv osv.....

Det var den personen som anställde mig på min nuvarande tjänst för fyra år sedan. Jag kände i efterhand att jag nog lät som ett barn när jag försökte svara på alla frågor...
Jag har alltid känt att min arbetsplats kan liknas med en sekt. Alla ska vara på ett visst sätt, bete sig på ett visst sätt och ha exakt liknande idéer och förslag. Är du av en annan åsikt så räknas du inte med. Sen finns det givetvis bra saker med, därav att jag stannat under dessa år.

Hur som så slog ångesten till på kvällen, varför skulle jag få det jobbet, gjorde jag fel som ringde och bad henne vara min referens, kommer hon slänga sig på telefonen och ringa min nuvarande chef, kommer jag bli totalt utesluten från arbetsplatsen nu...
Många frågor är det som snurrar inatt och det lär det fortsatta göra under morgondagen med tills hjärnan är totalt tömd och dränerad.






Av chime - 24 maj 2022 17:54

Både måndag och tisdag är avklarade för denna veckan och jag är redan helt slut!

Idag hade vi en stor tävling arrangerad på vår skola. Samtidigt som vi nu i slutruschen har massor med "kul och spännande" saker både framför och bakom oss. Ojojoj så spännande! Men för vem?


Efter alla vändor hit och dit, blandade grupperingar, stora elever ska ta hand om de små, vara förebilder och föregå med gott exempel (även de som har svårt för förändringar ska vara med), alla ska inkluderas! Som en enda stor härlig, lycklig familj! Klick, klick så le nu, bra då har vi bilder som vi kan visa vårdnadshavare och vår stad utåt. Se så lyckliga alla är, se på vår skola, den nya "elitskolan". Här är allt möjligt!


Så varför är jag då helst slut efter bara två dagar? Gårdagen bjöd på snabba, grymt trevliga möten med flertalet nya barn och föräldrar. Samma visa om och om igen. Och ja, det var verkligen trevligt men jag töms helt på energi av alla intryck och nya människor. Därefter hem, lägga in individeulla utvecklingsplaner för alla gamla elever (jag kom till hälften sen värkte både nacken och ögonen). Dagen idag bjöd ju som sagt på tävling, jätte kul initsiativ men snälla alla är mer i taket än på golvet. Flera skadade sig, några grät, några gick vilse, tjafs här och tjafs där. Elever som behöver extra trygghet mådde väldigt dåligt, någon bet och rev en vuxen, någon sprang iväg. 

Väl inne i klassrummet igen landade vi allihopa både vuxna och barn, såg en mysig film och åt vår frukt. När skoldagen väl var slut frågade jag barnen om de haft roligt och mysigt idag. De flesta var enstämmiga när de svarade NEJ!

De var kalla, blöta, alla hade inte ombyte, en del var fortfarande hungriga för de hade inte hunnit eller fått plats att äta sig mätta. Några hade inte hunnit göra de aktiviteter som erbjöds. Det var ett gäng ledsna och besvikna ögon som tittade på mig. Vad fan ska jag säga?! Eller vad fan ska jag göra?!


Jag log och sa att de hade gjort ett fantastiskt jobb idag iallafall. För det är väl så en bra lärare gör? Ler och berömmer och säger att de jobbat och kämpat på så bra. Bilderna blir ju bra iallafall och ryktet av en elitskola får leva kvar. Imorgon är en ny dag och då står disco, partaj och fika ute på skolgården på dagordningen. Så några hundra barn blandas åter igen och regnet, det gör ingenting. Bara vi ler och fotar hur härliga vi faktiskt har det på just vår skola. 


Just det sen har vi ju en liten fest som väntar med, utklädning och ytterligare mysiga och spännande saker att se fram emot innan det efterlängtade sommarlovet börjar (eller var det sommarfritids?). Jag mår inget vidare av detta själv inombords och jag lider med de barn som inte klarar av det tempot som samhället så gärna vill att vi ska ha idag. Vissa dagar vill jag bara gråta av hur skolvärlden ser ut andra dagar när allt flyter på kan jag se en strimma hopp.

Men söker andra jobb det gör jag och det är tyvärr inte inom skolans värld något mer. Jag känner en maktlöshet och kan inte leva upp till den vuxna förebild som barn idag skulle behöva. Jag känner att jag ljuger både för föräldrar och barn om hur skolans arbete ser ut. Jag känner i hela min kropp att jag inte kan stå upp för mitt arbete längre och vara den lärare som jag vill vara.








Av chime - 3 januari 2020 14:56

Mitt arbete är att vara lärare i förskoleklass just nu. Det är mitt andra jobb inom barnomsorgen sen jag utbildade mig. Jag vet dock inte om jag valt rätt över huvud taget.Det jag vet är att jag trivs bäst i bakgrunden, där är jag trygg med de människor som är runt omkring mig. Det känns som att alla känner alla, jag kan gå undan om jag behöver gråta, sura eller bara få vara, lika väl som jag kan skratta, skoja och bara röra om i gryta lite.


Det är svårt inom mitt jobb. Det är stora förväntningar på hur en lärare bör vara, säga och bete sig. Speciellt nu när hemmet går in i skolans värld såpass mycket, på både gott och ont. Det är svårt och väldigt stressande att arbeta med så många barn som det är nu och samtidigt fungera som stöd för föräldrar och kollergor. Hålla i alla trådar, planera och i det stora alltid vara tillgänglig. 


Det är något jag behöver öva mer på, att göra mig otillgänglig på min fritid och i kitt privatliv. Det går sakta men säkert framåt men det har tagit tid. Vissa nätter letar jag andra jobb för fullt när sömnen inte vill komma. Andra nätter går det knappt att väcka mig för att jag är så enormt trött. Det jag har beslutat är att ge det fram till sommaren så att denna klassen kommer i land och under tiden försöka finna ro och minska väldigt mycket på min inre stress. Sedan får vi se om det blir till att stanna om jag lär mig hantera arbetslivet eller om det blir till att söka något helt annat.Tiden får helt enkelt utvisa. Tillslut hittar jag nog det som just jag är ämnad för.



Skapa flashcards