Ibland brister en del av ens inre och man tappar det på fel sak. En del människor skapar sån frustration inom en och när det inte går att öppna sig och prata fritt om saker av olika starka skäl så kommer allt ut helt fel.
Igår var en sån kväll.

Det blev tjafs om en riktig skitgrej egentligen. Allt bara för att vi inte kan vara raka emot varandra pga människor runt omkring. Vi som i stort sett alltid står enade och på samma sida har enligt mig fått en spricka emellan oss. En spricka vi inte pratar öppet om för att det är såpass känsligt. Ibland skrapar vi lite på ytan och för min del känns det som en ventil, jag kan andas igen. Vi ser samma sak! Men sen sluter sig allt återigen för att inte förstöra friden med människor i vår närhet. Det är i den här balansgången som jag går sönder och jag bara vill skrika, skrika så högt så att alla hör!

Genom många år har jag vänt, funderat och verkligen rannsakat mig själv och min familj, gör vi något fel, sa vi något provocerande, var vi för glada, skulle jag bara hålla käften om vad jag tycker är roligt eller vad jag mår bra av? Kanske blev personen ledsen, kände sig nertryckt eller bara jävligt kränkt?

De flesta människor vet jag hur jag ska tackla och jag menar det verkligen, i de allra flesta fallen går det att hitta en ingång. Annars har jag bara släppt och gått vidare, lagt min energi på någon som uppskattar det.

I detta fallet går det tyvärr inte, det är inget alternativ. Denne måste finnas med, på ett eller annat sätt. I perioder har jag lyckats minska ner umgänget och hålla min familj på lite distans. Det är de perioderna när personen gått över alla gränserna som finns igen. Då vänder hen och blir snäll, vill köpa presenter, prata mjukt och fråga hur vi mår. Allt är en strategi för att återigen få oss tillbaka. Det brukar ta tid men när personen börjar spela på skuldkänslor så brukar det brista och vi börjar om umgänget igen, tills nästa gång. Samma sak år ut och år in. I mina ögon så blinkar det stora röda lampor med ordet "narcissist" på, men det kan vi inte prata högt om, så säger man inte.

Så istället blir det tjafs om en liten skitgrej, då har båda fått ur sig lite och vi har vänt oss emot varandra istället för att se det riktiga problemet som ingen riktigt vågar prata om.

Lugn, lugn, inre lugn. Var har du varit någonstans? Jag har sökt dig så länge, mitt i ångesten, mitt i stressen, mitt i allt, ja mitt i livet. Jag behöver dig så! Stanna hos mig, snälla. Håll min hand, håll mig i din famn och släpp mig inte.   ...

Då var allt julbestyr äntligen avklarat! Som jag har spännt mig inför alla dessa firanden! Stressat med bak, paket, julmat och all nervositet inför vilket humör alla kommer att vara på. Blir det bråk, tjafs och elaka kommentarer eller blir det en någ...

Jag vill bara skrika, gråta och kasta sönder saker just nu. Skrika tills rösten inte hörs mer, tills allt det som gör ont har försvunnit! Skrika tills allt det jobbiga eller alla "de" jobbiga försvinner. Tills de hör mig! Tills de förstår att allt de...

Ja då var semestern här. Utlandsresan var bokad och klar sedan några månader tillbaka. Dryga månaden före avresa så var det dags att krångla till allt med en eventuell kommande strejk. Denna osäkerhet kring vad som komma skall är inte min starka sida...

Idag blev det många möten och samtal med människor jag inte är van vid på jobbet. Nu efter att ha sovit en timme så går tankarna på högvarv. Sa jag rätt saker? Svarade jag fel där? Kunde detta missförstås? Lämnade jag ut för mycket information? Får m...