Förhoppningsvis är detta sista natten att ligga vaken så här. Löjlig man är egentligen, en liten skitsak som ska förstöra en hel veckas sömn. Det hade nog varit betydligt lättare för mig som mamma att släppa om jag hade jobbat men när tjejerna varit sjuka och ihop med lediga dagar så går man innanför fyra väggar och funderar istället.
Min dotters sista ord igårkväll innan hon skulle sova var, -ja, det blir intressant imorgon...
Jag som mamma och med hundra tankar i huvudet, vet precis hur hon känner. Hon är en otroligt stark och tuff liten person men hon är orolig inför morgondagen och jag förstår henne fullt ut. Efter att någon som ska vara äldre och kanske mer förstående står och skriker och är så förbannad för att man försöker vara ärlig och förklara sina känslor, ja då är man inte stor...
Jag som vuxen förstår ju att det hon sa landade fel och att personen i fråga gick i försvar men hon är som sagt vuxen och måste ändå förstå sitt ansvar i det hela. Inte bara skrika.
Jag har varit väldigt tydlig med att om det blir minsta lilla grej imorgon (eller idag), när vi ska dit så får faktiskt min man gå in. Han fprvreda ut skiten och ta tag i det. Det är inte meningen att alla ska må dåligt av att ses isåfall finns det väl ingen vits med att träffas.

Men förhoppningsvis går kvällen bra och vi alla håller oss på varsin kant. Jag tycker bara det är löjligt att flera i familjen och kanske i släkten med, vsd vet jag, ska må så här dåligt när vi ses. Alltid är det något liksom men när barnen råkar ut, då är det verkligen inte bra längre.
Så nu genomlider vi detta och hoppas att allt blir betydligt bättre än vad det nu känns sen kan vi bara vara dem resterande julledigheten och förhoppningsvis infaller även en god sömn därefter.

Önskar er alla ett riktigt gott nytt år när det är dags!

Ja det börjar bli lite utav en rutin att skriva av sig på nätterna. Det är nackdelen när jag är ledig och barnen är sjuka. Jag gör ju inte jättemycket då och blir väl därför inte så trött som när jag annats jobbar. Grejen är agg med en småskadad hand som inte får komma i blöt för mycket så blir det inte så mycket annat gjort heller, annars kan man ju alltid diska, laga lite svårare mat, våtdamma etc.

Jag löste gårdagsnattens grubblerier genom att skicka ett schysst och bra mail till min chef och förbereda henne om att hon är lämnad som referens men att detta var ett jobb jag sökt tidigare i höstas och hon redan vet anledningen till varför jag sökte andra jobb då. Det känndes ändå som ett respektfullt sätt istället för att gå bakom ryggen.

Nyår ligger fortfarande som en tung skugga i bröstet. Eftersom det blev tjafs och bråk i släkten vid jul och min dotter och en annan person kom ihop sig och ingen vill reda ut det så känns det inget vidare. Till saken hör att självklart slår ju mammahjärtat lite extra (annars skulle jag ljuga). Men de är så förbannat lika i mångt och mycket och den andra personen är äldre och borde veta bättre. Barn är barn eller ungdomar, är msn vuxen så har du ett större ansvar! Och att alltid ha en åsikt om allt och alla är inte alltid till fördel.
Jag vet att min dotter är en väldigt stark liten tjej och ibland kan ha lite svårt för att läsa av situationer men å andra sidan så har ju den andra sidan precis samma svårighet. Därav problem och att vi är så olika på att lösa problem. Just vi i vår familj kan nog uppfattats som något fega men vi vill inte bråka och tjafsa, ser ingen mening med att alltid dra igång något utan ses vi så är det för att det kan vara trevligt. Det kan säkert uppfattas som att stoppa huvudet i sanden men jag för min del lägger hellre min energi på annat. Jag vill inte sitta och trycka ner eller hacka på någon hela tiden. Vi är alla olika med både brister och goda sidor. Så är vi människor. Självklart har jag också åsikter och tankar om olika personer och saknar men just "sätta dit" någon eller älta, det kan ibland bli lite för mycket.

Nu är vi iallafall som sagt lite sjuka så vi får väl se hur det blir. Mig gör det inget om vi blir sittande hemma med bingolotto och någon mysig mat. Sen brukar det bli väldigt trevligt på nyårsfirandet men just nu är det bara en enda stor skugga liggandes över.

Efter alla känslor och socialt umgänge kring jul och en inre spänning inför nyår så har det krävts en del sömn och jag har som jag säger behövt "logga ut" en del. Alltså vara lite för mig själv för att ladda batterierna.

Det jag dock inte räknat med var ett samtal från ett arbete jag sökt för några veckor sedan. Tjänsten försvann och jag gick vidare, något besviken över att inte ens ha fått ett "tjänsten är tillsatt". Hur som så ringde de nu och ville ha en intervju! Sagt och gjort, gick dit oerhört nervös och gjorde en grym intervju (om jag får säga det själv).
Saken är den att efteråt var jag totalt slut, speedad av allt adrenalin och med orden om att vara en stark kandidat så lämnade jag över referenser. Tog kontakt med en tidigare chef som gått i pension. Då fick jag tusen frågor! Vad är det för fel på din arbetsplats, varför ska du söka den tjänsten, är det något för dig, har det hänt något osv osv osv.....

Det var den personen som anställde mig på min nuvarande tjänst för fyra år sedan. Jag kände i efterhand att jag nog lät som ett barn när jag försökte svara på alla frågor...
Jag har alltid känt att min arbetsplats kan liknas med en sekt. Alla ska vara på ett visst sätt, bete sig på ett visst sätt och ha exakt liknande idéer och förslag. Är du av en annan åsikt så räknas du inte med. Sen finns det givetvis bra saker med, därav att jag stannat under dessa år.

Hur som så slog ångesten till på kvällen, varför skulle jag få det jobbet, gjorde jag fel som ringde och bad henne vara min referens, kommer hon slänga sig på telefonen och ringa min nuvarande chef, kommer jag bli totalt utesluten från arbetsplatsen nu...
Många frågor är det som snurrar inatt och det lär det fortsatta göra under morgondagen med tills hjärnan är totalt tömd och dränerad.

Somnade så gott i sängen men vaknade just klarvaken. Larmet på mobilen ringer om bara 2 timmar så det var lika bra att inta soffan igen. Tänker att jag lika gärna kan skriva ett par rader då jag brukar somna lättare efteråt.

Det blev många samtal hemma igår om allt som varit under julhelgen och vi kom väl fram till att vi behöver minska ner en del för att slippa all stress och dessutom verkligen minska på maten, kanske rent av ändra det traditionella julbordet till en julfika, julfrukost eller liknande. Vi vill och behöver även minska ner julklapparna, inte av snålhet, utan för att denna köphysterin är sjuk! Sen när det kommer till de olika personer vi firar med... Så ja, det är svårt när vi är så många med olika starka viljor, alla vill ha fram sin mening och sitt tyckande. Jag för min del, och även mina tjejer är ju känsliga. Även om min stora dotter är stark och kan vinna många diskussioner så är detta långt förbi hennes färdigheter. Vi pratade länge igår och vi får försöka se denna jul som en erfarenhet rikare i livet. Ta mer "pauser" vid behov. För min del har jag pausat periodvis i flera år då jag annars skulle gå sönder, jag ger mig aldrig in i diskussioner som jag inte har kunskap om, jag lägger mig aldrig i utan sitter mer som en åskådare, det har räddat många middagar tidigare och jag kan få fortsätta ha ro i kroppen. Vill andra starta fighter, bråk och intriger så varsågod. Jag lägger hellre den tiden på sånt som är viktigt för mig. Det var det misstaget min dotter gjorde, hon la sig i, tog upp ett tungt ämne och försökte förklara sin sida av det hela. Det slutade i katastrof...
Men som sagt vi hade många samtal igår jag och hon. Vi går vidare, sträcker på oss och håller oss i utkanten av alla intrigerna i fortsättningen och pausar vid behov. Det får vara vårat sätt att hantera svåra situationer.

Något som var riktigt skönt igår efter alla tankar som snurrat runt, kryp i kroppen och intryck efter all julstress var på kvällen när hjärnan sakta började landa och sömnen kom smygande vid en film. För visst är det ibland skönt att bara släppa allt och slappna av helt för en stund. Sen lyssnade jag faktiskt vidare på min ljudbok, stängde ute allt annat, då fick hjärnan vila en stund och koppla bort alla tankar och bekymmer. Det är så skönt!

Nu ringer klockan om mindre än 2 timmar och min dotter ska få följa med till jobbet. Min yngsta får vara hemma med sin pappa då hon blivit förkyld, febrig och hostig efter allt julfirande. Jag hoppas så att hon frisknar till snart.

Önskar er en fin dag då ni vaknar.

Sista julfirandet för detta året lämnar en stor klump i magen på oss alla. Ytterligare hårda ord, missförstånd och tårar. Meningsskiljaktigheter och missförstånd stod på menyn. Sandlådenivån var ett faktum, försök till att hitta en lösning gjordes och till sist släpades allt över. Någon blev räddad av mobilen, någon blev räddad av att dörren till rummet stängdes. Men det avslutet.... olika fasader och falska leenden förgyllde resten av kvällen. Kvar när alla lämnat och i mörkret när alla somnat står jag (och kanske även min älskade dotter, om hon inte somnat nu), och undrar vad fan det var som hände?!

Klumpen i magd har växt sig stor och ful så här på småtimmarna och med en vetskap om att det blir ytterligare ett firande på nyår igen så känns det verkligen inte bra!

Jag längtar så efter en lugn och stillsam jul, utan intriger och påhitt. Utan nertryckningar och ironi. Bara få njuta av stillheten och det vi faktiskt förberett för i hela november och december måndag. Utan den enorma köphysterin, julstressen, otrevliga situationer bland släktingar och vänner. Bara få vara och njuta av det som faktiskt ger något. Kravlöst och med lust äta den mat som vi faktiskt vill äta och tycker är god.

Nu ligger jag här i soffan och lyssnar på regnet som smattrar mot rutan och hoppas att min klump i magen ska minska ihop med skrivandet. Jag önskar verkligen att min dotter sover lungt nu i sin säng utan en massa otrevliga tankar om det som varit. Jag älskar min familj så mycket och det gör så ont när någon av dem blir ledsna eller sårade. Varför måste dessa högtider alltid leda till besvär och varför denna intensiva envishet i att fira allt tillsammans när vi är så olika?!

Godnatt och sov gott med er alla

Ja denna jul, så mycket känslor. Efterlängtad, förväntan, pirr i magen, glittrande ögon, paket, mat, familj och vänner, släkter och traditioner. Men även ensamhet, tomhet, besvikelse, fattigdom och en enorm egoism.

Mycket värmde mitt hjärta vid jul detta år. Lycka att få ha mina nära och kära, tacksamhet för att vi får vara friska och starka. Mat och paket är ett stort extra plus att kunna dela detta år. Livet blev som när det är som bäst och många fina minnen kommer jag bära med mig från denna julen.

Men också tårar, bråk, tjafs och ledsamhet fick tyvärr plats. Även det kommer vi att minnas men om än i mindre dos. Egoismen, frustration och en glädje i att förminska andra människor inför andra.. Varför och till vilken nytta? Minns vi egentligen varför vi firar jul? Kan vi inte bara få njuta av varandras sällskap, skratta, minnas, äta, överraska (då utan att vara tovlingslystna)?

Kanske går det inte ihop.. Kanske måste det finnas båda delarna för att julen ska få kallas just det, julen...

Jag väljer iallafall att bära med mig de ljusa minnena från denna julen. Det andra, det tunga får stiga åt sidan. Gömmas undan i ett mörkt hörn av hjärnan. Det är inte ens förtjänt av att komma fram eller ens prata om. Ändå kommer jag nog älta, kanske vi alla gör det. Iallafall ett tag tills det runnit av helt. Så synd bara.
Nu är det bara ett julfirande och ett nyårsfirande kvar, ledigheten däremellan ska vi försöka njuta av till fullo.

Önskar er alla en riktigt god jul och ta hand om varandra.