Ibland funderar jag på om jag kommer sakna alla ljud när barnen flyttat hemifrån, när jag sitter ensam och gammal där en dag. Troligtvis och sorgligt nog vet jag att jag säkerligen skulle ge allt för att få tillbaka det. Ibland är jag rädd att jag inte uppskattar de små sakerna i vardagen som är "just nu". Tyvärr gör dessa ljud mig smått galen, syskontjafs, skrik efter bråk, högt pratande, ifrågasättandet, analyserandet kring huruvida jag har rätt eller fel i någon fråga, dammsugaren, bilarna, Tv (som tydligen måste vara på högsta volym), dunk dunk musiken från tonåringens rum, dansspelet från lilla tjejens rum, ljuden från kalasen igår. Ja vissa dagar driver det mig till vansinne. Alla dessa intryck.

Just nu är sambon på jobbet och jag är uppe själv eftersom vi snart har tvätt. Det är så kolosalt tyst och vet ni, jag ryser i hela kroppen av välbehag. För även om jag ibland får dåligt samvete för att jag inte uppskattar saker som jag kanske borde och tankar om och när jag blir gammal och ensam och sitter där på min köksstol, så behöver vi verkligen få vila från alla ljud. Om så bara för en stund. Jag som bor i stan, arbetar med många barn och vuxna och har en egen familj, måste få återhämtning. Precis som jag ibland på jobbet smyger in på toaletten och bara sitter någon minut för att orka gå ut och vara lite människa, behöver jag det i min vardag med. Jag måste få några minuters lugn och ro. Det är då jag fungerar som bäst. Just nu njuter mina öron och min hjärna av tystnade som är runt omkring mig. Det är ljuvligt och ger mig så mycket inför en ny dag med nya utmaningar och många diskussioner. Det gör att jag orkar hänga med i diskussioner och faktiskt lyssna på ett helt annat sätt. Så nu medans örontjutet sakta tystnar ska jag dricka upp mitt ljummna vatten i min fina och framförallt sköna mugg som jag fick i present av föräldrar på mitt jobb. Ja den är skönn att hålla i, det är detta som är vardagslyx för mig. Snart drar dagen igång och bjuder på trevligt sällskap från mamma och hennes man, lilltjejen ska iväg på aktivitet, mat ska lagas, tvätten ska fixas och stora tjejen vill till stan och shoppa. 

Jag önskar er alla en fin moling dag   

Från att ha vaknat med en riktigt låg energinivå så har dagen faktiskt vänt och blivit ganska bra. Jag satt där i mitt mörker och tänkte att hur ska denna semestern någonsin kännas bra om jag är så mentalt tömd på energi hela tiden. Kroppen skriker efter vila och hjärnan efter en lång stunds tystnad utan en massa störande moment. 

Någonstans där fick jag ta mig i kragen och försöka låta positiv inför tjejerna utan att tappa det helt då jag visste att deras humör inte skulle vara på topp eftermitt förslag.

Sagt och gjort, vi skulle ut på en ganska lång promenad med stopp på biblioteket och målet var en butik några km bort. Till slut kom vi ut och efter en stunds irritation från barnen så blev det faktiskt en riktigt trevlig tur. Visst värkte bäckenbotten och ryggen grymt bra under promenaden men utan en massa måsten, krav och tid som skulle passas så var det ljuvligt. Vi köpte varsina pigelinar med, kanske inte riktigt var barnens favoriter men ibland behöver det inte vara så jäkla märkvärdigt utan det är just känslan av isglass, sol i ansiktet och småpratet som gör det. 

Jösses vilket djupdyk det blev nu när semestern började. All luft och energi gick ur mig och kroppen bara skriker av smärta. Mitt bäcken har gett upp helt, ryggen värker och magen är svullen och tung som en vattenmmelon. Det är första året som jag känner igen symptomen med en gång. Första året 2000, (tror jag det var) blev jag livrädd när hela kroppen svullnade upp och värkte något så fruktansvärt, speciellt på nätterna. Förra året var det likadant och nu detta året så nu kan jag med blandade känslor säga att jag känner igen det.

Fredagen var sista dagen på jobbet och det hände så mycket, tjafs bland personalen, bråk, mycket irritation över lag och jag suger åt mig allas känslor som en svamp. Hjärnan har gått på högvarv och det kändes som den var helt överbelastad. Första semesterdagen, det vill säga lördag, skulle vi kickstarta med en heldag på Liseberg och sen avsluta med ett härligt restaurangbesök som vi längtat så mycket efter. Dagen gick faktiskt över all förväntan men när jag satt där i folkmassan och bara tittade ner i marken för att kunna fokusera på något en stund kände jag att detta lär komma ikapp dagen därpå. Min äldsta dotter som är i övre tonåren har ju också en förmåga att totalt dränera en på energi när hon är på dåligt humör, vilket givetvis skedde på Liseberg när inte alla gjorde som hon ville. Jag behöver aldrig vara orolig för att hon skulle säga något på ett försiktigt eller fint sätt, nej då! Hon river av med alla sina känslor på samma gång. Så efter en heldag med hennes syrliga kommentarer om alla fel vi gjorde som ställt oss i en för lång kö, inte valde de karuseller som hon ville, tog för lång tid på oss, inte planerade tillräckligt bra, inte gjorde allt som hon skulle gjort etc etc så försvann hela min livslust och jag fokuserade enbart på min lilla dotter. Som tur är hade min sambo ett enormt tålamod och lät sig inte slås ner av alla spydigheter. Restaurangen levererade också men när vi väl var hemma var det svårt att komma till ro. Jag tror jag åkte karusell hela natten, jag vet inte hur många uppvak det var i panik där berg och dalbanorna släppte och jag for ut mitt i luften!

Något bra var iallafall att jag för första gången på flera år vågade utmana mig själv i att åka några karuseller som jag aldrig trodde jag skulle göra igen. Jag har jobbat enormt mycket med mig själv och min dödsångest (vilket självklart kommer av dessa äckliga, höga vedervärdiga karuseller) ;) och jag överlevde! Jag är riktigt stolt faktiskt!

Gårdagen bjöd på besök från ett barn från mitt jobb. Jag är väl inte särskilt positiv till att blanda privatliv och jobb men eftersom min yngsta dotter hittat detta barn och blivit bra kompis med denna så fick det bli så. Mycket tankar kring vad föräldrarna skulle tycka om vårt boende, då det området jag arbetar i består mest av nyrika familjer, där grannens nya grill eller en större uteplats är det största problemen som existerar. Jag bor som sagt inte i en nybyggd villa med lika stor uteplats och sjöutsikt med egen båt och en porsche parkerad utanför. Jag bor i en lägenhet inne i stan men en balkonglåda som uteplats. Men det gick bra iallafall, mamman underströk flertalet gånger om hur myyysigt vi bodde, vilket bra område etc... Ja jag vet att det är något man bara säger men jag överlevde. Jag klarade även av att möta henne med ett självförtrodende utan smink och fixat hår, jag har ju för f-n semester! Så jag som såg ut som ett bakfullt troll (semesterlooken) gick ner för att möta en ny-sol-duschad mamma med fixade ögonbryn och en snygg outfit mitt i regnet. Men vet ni vad, jag sket fullständigt i det! Jag orkar fasen inte gå upp tidigare för att fixa mig när jag är ledig. Min klocka ringer i stort sett kl 05.00 varje morgon och det är med sömndrukni, illröda ögon jag försöker få på mig maskaran för att se något sån när ut och jag lyckas, varje jäkla morgon! Så nu, nej tack! Nu är jag mig själv och det gick fantastiskt bra!

Inatt fick jag min skönhetssömn, dock med många uppvak av smärta i bäckenet men efter att ha haft 5 minuters lugn och ro på morgonen (man får vara glad för det lilla när man har familj) så hann jag dricka varmt vatten för att väcka kroppen, göra några yogaövningar för att släppa de värsta spänningarna, börja tvätta och be min mormor som skulle komma på besök om att ta bussen istället för att jag som ännu inte ätit frukost skulle kasta mig i bilen för att hämta henne. Dock fick jag ringa både min mamma och äldsta dotter för att försäkra mig om att jag inte var ett hemskt monster till barnbarn som tvingade henne att ta bussen hit själv. När jag väl ringde tillbaka till min mormor för att se till så att hon kommit på rätt buss var hon redan på väg så det löste sig. Nu har hon fått i sig frukost och somnat gott i soffan efter sitt läkarbesök, tvätten är snart klar och middagsmaten lagad. Det är väl yngsta dottern som suttit lite för länge med sin mobil men men jag ska ta ut henne en liten sväng i eftermiddag. Det är ju semester så då får vi vara lite slarviga och onyttiga. 

Jag lär skriva fler inlägg snart men jag önskar er alla en riktigt skön dag!