Både måndag och tisdag är avklarade för denna veckan och jag är redan helt slut!

Idag hade vi en stor tävling arrangerad på vår skola. Samtidigt som vi nu i slutruschen har massor med "kul och spännande" saker både framför och bakom oss. Ojojoj så spännande! Men för vem?

Efter alla vändor hit och dit, blandade grupperingar, stora elever ska ta hand om de små, vara förebilder och föregå med gott exempel (även de som har svårt för förändringar ska vara med), alla ska inkluderas! Som en enda stor härlig, lycklig familj! Klick, klick så le nu, bra då har vi bilder som vi kan visa vårdnadshavare och vår stad utåt. Se så lyckliga alla är, se på vår skola, den nya "elitskolan". Här är allt möjligt!

Så varför är jag då helst slut efter bara två dagar? Gårdagen bjöd på snabba, grymt trevliga möten med flertalet nya barn och föräldrar. Samma visa om och om igen. Och ja, det var verkligen trevligt men jag töms helt på energi av alla intryck och nya människor. Därefter hem, lägga in individeulla utvecklingsplaner för alla gamla elever (jag kom till hälften sen värkte både nacken och ögonen). Dagen idag bjöd ju som sagt på tävling, jätte kul initsiativ men snälla alla är mer i taket än på golvet. Flera skadade sig, några grät, några gick vilse, tjafs här och tjafs där. Elever som behöver extra trygghet mådde väldigt dåligt, någon bet och rev en vuxen, någon sprang iväg. 

Väl inne i klassrummet igen landade vi allihopa både vuxna och barn, såg en mysig film och åt vår frukt. När skoldagen väl var slut frågade jag barnen om de haft roligt och mysigt idag. De flesta var enstämmiga när de svarade NEJ!

De var kalla, blöta, alla hade inte ombyte, en del var fortfarande hungriga för de hade inte hunnit eller fått plats att äta sig mätta. Några hade inte hunnit göra de aktiviteter som erbjöds. Det var ett gäng ledsna och besvikna ögon som tittade på mig. Vad fan ska jag säga?! Eller vad fan ska jag göra?!

Jag log och sa att de hade gjort ett fantastiskt jobb idag iallafall. För det är väl så en bra lärare gör? Ler och berömmer och säger att de jobbat och kämpat på så bra. Bilderna blir ju bra iallafall och ryktet av en elitskola får leva kvar. Imorgon är en ny dag och då står disco, partaj och fika ute på skolgården på dagordningen. Så några hundra barn blandas åter igen och regnet, det gör ingenting. Bara vi ler och fotar hur härliga vi faktiskt har det på just vår skola. 

Just det sen har vi ju en liten fest som väntar med, utklädning och ytterligare mysiga och spännande saker att se fram emot innan det efterlängtade sommarlovet börjar (eller var det sommarfritids?). Jag mår inget vidare av detta själv inombords och jag lider med de barn som inte klarar av det tempot som samhället så gärna vill att vi ska ha idag. Vissa dagar vill jag bara gråta av hur skolvärlden ser ut andra dagar när allt flyter på kan jag se en strimma hopp.

Men söker andra jobb det gör jag och det är tyvärr inte inom skolans värld något mer. Jag känner en maktlöshet och kan inte leva upp till den vuxna förebild som barn idag skulle behöva. Jag känner att jag ljuger både för föräldrar och barn om hur skolans arbete ser ut. Jag känner i hela min kropp att jag inte kan stå upp för mitt arbete längre och vara den lärare som jag vill vara.

Vissa människor tar så enormt mycket energi ifrån en. De får en att känna sig så fruktansvärt liten här på jorden. Mina funderingar är om de ens är medvetna om hur de beter sig gentemot andra. Just nu löper känslorna amok inombords. Jag är så ledsen, frustrerad och förbannad. Mest på mig själv att jag ens låter det komma åt mig så djupt när jag vet hur denna människa är och fungerar. Hen upphör dock aldrig att förvåna mig. Det är nog det som gör mig så påverkad. Jag borde veta och jag vet men ändå kommer det åt mig. Vissa människor måste ju tyvärr vara en del av ens liv vare sig man vill eller inte. Det gäller då att lära sig att hantera dessa människor. Det är dock lättare sagt än gjort. Men jag har gjort det förut och lär göra det igen. Jag var bara tvungen att hitta en ventil, vilket blev här, så nu kan jag nog eventuellt återgå till min söndag med familjen utan att fortsätta förstöra hela denna dagen med alla mina känslor som svänger åt alla håll och gör att jag bara vill skrika och gråta. Usch vad påverkad man kan bli av att hela tiden bli förminskad.
Önskar er alla en fin helg iallafall ?

Det blev ett längre uppehåll än vänta. Min mage har krånglat en del men har de senaste dagarna lugnat ner sig och jag mår så mycket bättre. Nu inväntas bara provsvar från en skicktröntgen. Vården har varit grym denna gången helt klart!

Vi var dock inte klara med vårat sjukdomsår 2022 riktigt än utan nu var det lilltjejens tur att få pollenastma plus en inflammerad tå! Eftersom hon redan gått på utredning så dröjde det bara att vänta på recept. Ingen sömn föregående natt för mig och henne då hostan bråkade så. Väl på morgonen var det bara att lämna jobbet för att hämta inhalatorer, åka hem, puffa, tillbaka till jobbet. Lång dag dessutom! Jag märker då en knöl vid armhålan som blivit större igen, får smått panik men tar det ändå relativt lungt. Pratar med vc som vill kolla upp det för säkerhets skull. Så det får bli någon dag nästa vecka.

Eftersom jag har två hjärnor, en logiskt och en icke så logisk så pendlade tankarna en del under gårdagen. Den logiska hjärnan säger skit i det, knölen går upp och ner i storlek, du hade halsfluss precis. Då är det säkert en svullen lymfkörtel. Helt ofarlig! Den ologiska målar upp hur många dagar jag har kvar. Är livet inte underbart ändå?!

Ja och som ni förstod la jag till en halsfluss på sjuk-2022-listan också...

Så vad gör jag då uppe mitt i natten nu då när jag egentligen verkligen borde sova?
Tankar om hur människor fungerar på djupet är på besök. Varför en del personer bara anser sig ha rätten att klampa in i andras liv, ställa till elände och bara lägga spydiga, giftiga kommentarer för att sedan vända ryggen till och dra. Avtrycket sitter ju liksom kvar, iallafall i mig. Jag ska snart släppa det då det enbart tar energi och jag bara mår dåligt men jag behövde få skriva det. Det är ju alltid så mycket lättare att släppa det då och gå vidare efter en stund. Så istället för att ligga vaken hela natten och grubbla så fick det bli ett ganska tråkigt men välbehövligt inlägg denna natt.

Nu börjar dock ögonen sakta åka igen och jag tror jag kan sova igen. Önskar er alla en god natt ??