När något har stört mig tillräckligt mycket väcker det en obehagligt tung känsla, likt ett svart hål i maggropen och äter upp all min positiva enegri som jag annars försöker hålla vid liv. Nu har alla skolavslutningarna varit, alla presentutbyten och sånger klingat av. Nu börjar tempot sakta dras ner och det känns fantastiskt bra, även om vardagen fortfarande går sin stilla gång så känns det väldigt lättsamt. När då människor i ens liv kommer in med giftiga kommentarer, blickar eller suckar som visar att de inte respekterar dina val, då blir det väldigt tungt och all glädje suddas sakta ut. Jag försöker alltid övertyga mig själv om att dessa människor (som jag känner väl och vet det mesta om), har sina egna hjärnspöken, de är inte riktigt lyckliga och de vet själva inte hur de ska fylla sina tomma, svarta hål, därav att de är elaka mot andra. Jag vet själv hur det är när något fattas, det är lätt att trilla dit och dömma andra. Därför är det så oerhört viktigt att försöka fylla livet med det vi tycker om, vardagen knackar ändå på med sina måsten, men däremellan måste vi få njuta lite också. Det behöver inte vara så märkvärdigt, kanske ett varmt bad för den som gillar det, en promenad, choklad, rätt sällskap eller kanske ett glas vin. Allt behöver inte vara så dömmande. Jag tänker att en njutning för mig är inte samma som för dig men när det börjar kosta och all njutning bara sker i materiella ting eller i tävlan om vem som har mest, är bäst eller har mest kunskap om något. Det rä då det börjar bli farligt. Det är då jag drar mig undan. Tyvärr kan man inte alltid bestämma själv hur länge den flykten varar men då gäller det att verkligen andas och ta vara på den tiden man har och inte låta tankarna och känslorna svartna helt. Det tar alldelews för mycket energi från det som faktiskt skulle kunna vara fint, ljust och lustfyllt i ens liv. Nu har jag fått lite distans till händelser som tagit enormt mycket av min egen energi så nu har jag försökt fylla på med det jag själv står för och hoppas att den känslan stannar kvar länge :)

Ha en fantastisk dag  

Ja då var det ännu en vaken natt... Just nu vet jag absolut inte varför. Kanske beror det på oro för dotterns astma, skolavslutningen som är imorgon eller bara stress över att klockan kommer ringa och jag kommer vara helt slut.
Tänkte ge det ett sista försök och skriva lite och sen vandra in till sängen igen, jah har försökt med soffan i över en timme nu men icke. Tankarna i sig är ändå rätt så lugna men tröttheten vill bara inte infinna sig, så känner mig något uppgiven. I övrigt så har ju de sista veckorna gått i ett med allt förberedande både på jobbet men också för sambon som tagit examen och barnen som har haft alla sina prov, avslutningar på sporter och skolresor m,m.
Nu känns det att jag snart kan börja andas något igen och kanske är det det som gör att jag ligger här klarvaken nu. Det är nackdelen med att alla i familjen har haft någon koppling till skolan. När jag inte jobbade i skolans värld så kunde jag enbart koncentrera mig på allt som tjejerna behövde till sina studier, avslutningar, presenter, gymnastik, sporter etc. Nu är allt bara ett enda virrvarr och jag är inte det minsta närvarande. Jag försöker men hjärnan har gått på högvarv så länge nu och jag bara räknar dagarna som är kvar. En känsla av uppgivenhet kommer över mig titt som tätt när jag ser hur vi alla bara springer om varandra, alla upptagna med sina saker. Vi glömmer ta vara på dagarna vi har och faktiskt njuta lite av dem. Det är sorgligt. Vi bara väntar på att allt stök ska bli klart så att vi kan få sakta in och bara få vara lite. Imorgon har som sagt jag och min klass skolavslutning och pp fredag är det tjejernas tur, därefter hopas jag verkligen att all stress och hets lugnar ner sig lite. Även om stora tjejen ska sommarjobba och jag jobbar på fritids några veckor till så blir det ett annat tempo, tack och lov.

Så mycket tankar, känslor och intryck en annorlunda dag kan ge. Just nu ligger jag vaken mitt i natten och kan inte sova. Hjärnan går på högvarv och kan inte riktigt sortera upp dagen och kvällen som varit. Så jag gör det som brukar fungera mitt i natten när tankarna ligger på och känslan av olust tar överhanden. Jag skriver några rader...

Arbetsdagen var extremt tuff igår. En händelse som inte ska kunna hända har hänt. Många samtal till människor jag inte känner blev det. Jag är bra på sådana samtal och kan bemöta dessa med stor respekt, vara inlyssnande men ändå förklara och ställa krav. Men när det blev som igår, alldeles för många på raken och även möten på det och en chef som inte vill ta i problemen utan lämnar över på sin personal utan att ens vilja ta ett uns ansvar, då blir jag ledsen. Känslan av att ha gjort allt, även på min privata tid efter jobbet tog så mycket energi att jag bara somnade i soffan efteråt. Totalt slut.

När väl min sambo kom hem mådde inte han inte så bra heller och det är inte ofta jag ser han så ledsen, besviken och arg. Han matade på, spottade ur sig allt han kände, vilket är förståeligt av det han berättade. Däremot är jag inte van att se honom så, så tillslut för att inte dräneras fullständigt själv så var jag tvungen att inte ta pp mig hans känslor med utan stoppa och träffa hans familj istället så att de fick ta över lite. De kan hjälpa mer i att lyssna och samtala om det som hänt än vad jag kunde just då. Så sagt och gjort, lite fika med familjen blev det. Sedan hem och iväg med några arbetskamrater på kvällen.

Denna kväll bjöd på mat och bowling. Det var roligt och väldigt trevligt men så mycket intryck det blev igen. Det var näst intill bara de närmaste på jobbet, kanske ett tiotal och en gammal kollega som dök upp. Vid 20-tiden bröt jag upp och körde hem. Då kändes det som ett bra avslut på en riktigt härlig kväll. Jag och min sambo satt en stund i soffan och pratade men gick tillslut och la oss. Jag somnade gott men vaknade av den jäkla värmen som stiger på natten i lägenheten. Det är alltid samma tid men när det är kallt ute så känner jag inte av den lika tydligt. Nu på sommaren känns det som jag brinner och håller på att kvävas. Ja kanske är det åldern men känner inte att jag borde vara där riktigt än men men....

Hur som helst, nu kan jag inte somna om på grund av att tankarna bara flyger kors och tvärs.
Vad sa den personen under samtalet idag? vad hände då? vad svarade jag? Var det okej eller blev det fel där under samtalet? Kan man ha missförstått det? Gick mötet bra?
Borde jag stöttat min sambo mer hemma? Sagt något bättre? Kanske stannat hemma istället för att ha gått ut?
Hade vi kul på utekvällen? Var jag otrevlig eller kanske för trevlig? Skojade jag för mycket? Kommer de prata om mig nu? Kanske tycker de att jag är knäpp?

När tankarna snurrar så och en känsla av olust infinner sig i hela kroppen då vet jag att det varit alldeles för mycket för min hjärna. Jag har ingen uttalad problematik inom detta utan det är bara så det är. Nu när jag väl får sätta ord på det, skriva ner det så är det lättare för mig att se och förstå att det kanske inte är så himla konstigt att tankarna och känslorna lever jävel just nu. Sen är allt väldigt spänt mellan vissa kollegor med även fast det inte har egentligen med mig att göra så blir jag påverkad då det tar sig in utanför arbetstid. Ibland är det bättre för min del att helt dela av det. Det som är privat, det är privat. Det som är på jobbet, det är på jobbet. Tyvärr så kan jag aldrig hålla det så eftersom jag har alla dessa intryck och känslor från det som sker inom mig men när det nu fått ytterligare tid, som det inte brukar så känns det som en gräns är passerad. Speciellt efter en sån tuff dag i övrigt.

Så nu ligger jag här och hoppas kunna släppa det mesta efter att ha fått skriva om allt. Jag ligger nog kvar på soffan en stund tills jag fått kyla ner mig lite sen går jag in och kryper ner bredvid sambon. Troligtvis bjuder natten på lite mer sömn än så här.
Tack och hej för denna natt.