Ja då var semestern här. Utlandsresan var bokad och klar sedan några månader tillbaka. Dryga månaden före avresa så var det dags att krångla till allt med en eventuell kommande strejk. Denna osäkerhet kring vad som komma skall är inte min starka sida. Jag har jobbat och jobbar fortfarande otroligt mycket med mig själv och när sådana här stora "kanske, om, utifall att" blir så kraschar mitt inre lugn. Hur som helst strejken avblåstes och resan var ett faktum. Dock hade jag inte hunnit varva ner det minsta inombords från jobb, hemmasysslor och träning (som jag nu oxå lagt till på listan i att bli lite piggare och orka lite mer). Detta i sin tur gjorde att alla lugna stunder (som är väldigt få) försvann helt. Så med kroppen i kaos så visste jag att när jag väl landar hemma så kommer det ta en längre stund i att komma till ro. 

Sagt och gjort, vi reste, första gången med mellanlandning. Det kommer aldrig bli en jävla mellanlandning igen kan jag lova! Alla! Alla! Planen var försenade både dit och hem. Väl framme var hotellet fantastiskt men allt vid stranden kostade multum! Det var så dyrt! Alla ville ha pengar åt alla håll och kanter. Jag har aldrig varit med om sån extrem turism. Allt grundades på att vinna så mycket som möjligt. Bilen som var betald i förväg ville de ha 10000kr för i försäkring tills vi åkte hem, garaget som skulle ingått i hotellet ingick visst inte längre 1000kr extra där, solstolar (beroende på vart) var minimum 600-800kr för oss varje dag om vi nu ville ha dem?. Poolen på hotellet gjorde oss sjuka då det inte fanns något riktigt klor. Så myggätna, med svetten rinnandes längst ryggen då det var runt 40 grader vissa dagar och fuktigt som aldrig förr klarade vi 10 dagar.

Det fanns mycket bra också, vi mötte släktingar där som vi hade planerat, fick en bild av hur det varit att leva där förr, fick se frukter och grönsaker växa fritt som aldrig förr. Havet var fantastiskt även hotellets service, mat, rum och städ. Vi lärde oss snorkla vilket jag aldrig vågat tidigare och det var liv.

Men vi kommer nog alltid hålla oss till öarna i fortsättningen om jag får bestämma. De är mer gästvänliga, genuina och det är ett helt annat tempo. Vi älskar öarna helt eneklt. Så lite snuvad på semestern känner jag mig. Jag visste ju att denna resa inte skulle bli som alla andra men det hjälper inte just precis nu. Nu har vi varit hemma en vecka i regnet och faktisk solen med, det är så skönt men kroppen och hjärnan mår inget vidare. Allt värker och huvuet ihop med bihållorna har fått sig en rejäl törn. Jag visste ju om att allt detta skulle komma, det är så min kropp fungerar men aldrig är jag tillräckligt förbered. Imorse vaknade jag med en enorm huvudvärk som jag vet kommer övergå till migrän om inte jag lyckas vända det. Tröttheten har varit brutal och hur mycket jag än sovit så har jag kunnat sova lika mycket igen. Tröttheten har dock börjat vända känns det som, och så mycket drömmar! Jag har vaknat och trott att jag är kvar å semestern och att jag inte kommit hem ännu. Nu är fruktosten intagen och jag trodde jag skulle spy av huvudvärken och nackvärken men en snabb alvedon ihop med lugna rörelser och inga måsten så känns det som att det lugnat sig lite. Jag kännde dock att jag verkligen behövde skriva av mig här. Tömma allt det jobbiga för att kunna lyfta uvudet och gå vidare.

Men jag vill ändå resa igen (med direktflyg) till någon ö, helst om en vecka men det får bli nästa år :)

Så det är ändå skönt att man inte blivit helt avskräckt. Nu har jag en vecka kvar på semestern, vissa stunder känns det som att jag hade velat börja jobba imorgon bara för att få in rutin och få ordning på hjärnspöken men det kanske behövs lite ledighet och bara vara.