Senaste inläggen

Av chime - Tisdag 14 jan 13:46

Nu när vi landat i en annan skola känns det helt underbart med de ytor vi har att röra oss på. Det går inte beskriva hur fritt det känns. Dock funderar jag mycket kring min tjänst om huruvida det skulle vara att gå ur klassen och enbart jobba som samverkansperson och på fritids. Eftersom jag pendlar mycket från dag till dag så stannar jag i nuläget kvar i klass sen får vi se vad tiden utvisar. 


På torsdag ska jag ta steget och prova på yinyoga. Jag har ont i kroppen i perioder, speciellt då det är mycket stress runt omkring. Värken smyger sig på efter hand och det är väl först nu jag någonstans börjar inse att det kanske är stress som gör det och inte att jag är döende eller har tumörer i hela kroppen. Jag har svårt att förstå att kroppen kan bli så påverkad av något som jag inte tror är så farligt. Med facit i hand och några år i backspegeln så är det väl rimligt att se ett mönster men det är ändå svårt att acceptera. Lika så pms, jag glömer från månad till månad. Jag mår ju bra! eller?


Jodå jag mår bra om jag ser till att få min sömn, äta mina tider och hålla rutinerna i gång. Blir det för skevt emellan så rasar allt. Visst känns livet orättvisst ibland men jag gillar tryggheten. Jag börjar ju lära mig vad som behövs justeras för att få tillbaka livskvaliten. Något som hjälpt otroligt mycket var att ta bort mobilen mer och mer. Så vad gör man istället? Jag bestämde mig för att lära mig virka. Om 6-åringar kan så kan väl jag, sagt och gjort. Nu sitter jag här med lite filtar till några katter och hundar till att börja med. Vilken grej! Samtidigt som det blir något snyggt av det så känns det som att alla mina tankar reds ut, problem efter problem får lösningar. Alla borde arbeta mer med händerna. Det gäller bara att hitta det som passar en själv. 1000-bitars pussel är också en väldigt rogivande aktivitet som jag gillar.


Nu blir det som sagt till att pröva på yoga med, detta gör jag redan mycket hemma när väl tiden finns. Kanske är det skillnad på att göra det i grupp? Om inte annat finns det säkert liute rörelser att ta med hem och arbeta med.


 

ANNONS
Av chime - Måndag 6 jan 15:51

Våga ta plats! Lättare sagt än gjort men det är så jäkla skönt när man väl vågar göra det.


Förut tänkte jag ofta när jag hamnade i obekväma situationer som jag verkligen inte kände mig hemma i, att jag går nu, jag går hem och kommer aldrig mer tillbaka. Det kunde vara en jobbsituation, ett möte på arbetsförmedlingen, en redovisning på högskolan eller bara en fika med obekväma personer. Visst hade jag ett val, det är ju trots allt bara att gå och aldrig mer komma tillbaka, gömma sig. Men växer gör man inte av det, växer gör man när man vågar gå dit och möta det som känns så otäckt, växer gör man då du vågar säga nej till en viss situation men vågar stå upp för varför du säger nej. 


Förut vågade jag inte ta en konflikt alls. Jag var rädd för att tjafsa, bråka, att någon skulle bli ledsen. Jag låg på nätterna och hade ångest över vad jag hade gjort eller sagt. Jag funderade alltid på vad jag kunde svarat tillbaka istället för att bara krypa ihop och känna skam. 


Självklart händer detta fortfarande, jag är ingen super-människa men jag har kommit en bra bit väg i att bli starkare. Jag vågar ta mer plats men det kostar en del relationer och ibland uppstår det konflikter. Speciellt då jag inte mår så bra, fått för lite sömn, har pms eller kanske inte ätit på flera timmar. Då säger jag ibland för mycket eller förklarar hur jag menar på ett riktigt dåligt sätt. Det blir missförstånd.


Igår hamnade jag i en väldigt obekväm situation, där jag inte alls var beredd på en fråga jag fick angående mitt privatliv sen tidigare. Jag svarade klumpigt och något förvirrat, gick in i lite självförsvar, vilket ledde till att hela diskussionen blev konstig. Jag vaknade inatt och funderade länge på vad jag egentligen svarat dessa peroner. Jag var arg, ledsen, kände mig skyldig till något fast jag inte borde. Efter att ha bollat tankar med mig själv under dagen kände jag att jag ville få sova inatt, riktigt. Då var det bara till att lyfta telefonen, säga rakt ut att "detta kändes inte riktigt okej. Ni får gärna fråga vad ni vill om mitt liv men inte framför mina barn och inte på det sättet". På något sätt har detta varit viktigt för dem i deras tankar då det som togs upp var över 10 år gammalt men nu är det ur världen.


Så underbart skönt, nu kan jag få sova riktigt i natt, få den sömnen som jag behöver för att arbeta och det tog mig endast 2min 46 sek. Skönt va?


Poängen är att ibland är det otäckt att ta mer plats i livet då det är lätt att bli missförstådd och skapa konflikter, speciellt då man har olika åsikter men det är viktigt! Viktigt för ditt välmående och för din inre frid. 

  

ANNONS
Av chime - Fredag 3 jan 14:56

Mitt arbete är att vara lärare i förskoleklass just nu. Det är mitt andra jobb inom barnomsorgen sen jag utbildade mig. Jag vet dock inte om jag valt rätt över huvud taget.Det jag vet är att jag trivs bäst i bakgrunden, där är jag trygg med de människor som är runt omkring mig. Det känns som att alla känner alla, jag kan gå undan om jag behöver gråta, sura eller bara få vara, lika väl som jag kan skratta, skoja och bara röra om i gryta lite.


Det är svårt inom mitt jobb. Det är stora förväntningar på hur en lärare bör vara, säga och bete sig. Speciellt nu när hemmet går in i skolans värld såpass mycket, på både gott och ont. Det är svårt och väldigt stressande att arbeta med så många barn som det är nu och samtidigt fungera som stöd för föräldrar och kollergor. Hålla i alla trådar, planera och i det stora alltid vara tillgänglig. 


Det är något jag behöver öva mer på, att göra mig otillgänglig på min fritid och i kitt privatliv. Det går sakta men säkert framåt men det har tagit tid. Vissa nätter letar jag andra jobb för fullt när sömnen inte vill komma. Andra nätter går det knappt att väcka mig för att jag är så enormt trött. Det jag har beslutat är att ge det fram till sommaren så att denna klassen kommer i land och under tiden försöka finna ro och minska väldigt mycket på min inre stress. Sedan får vi se om det blir till att stanna om jag lär mig hantera arbetslivet eller om det blir till att söka något helt annat.Tiden får helt enkelt utvisa. Tillslut hittar jag nog det som just jag är ämnad för.



Av chime - Fredag 3 jan 14:32

Jag har alltid tänkt väldigt mycket, ibland går jag in i perioder med mycket ångest, sjukdomstankar och räddsla om att förlora de som står mig närmast. Det är mycket tunga perioder just då men något jag lärt mig genom åren är att det alltid tar slut. Sedan följer perioder av mycket glädje, lugn och harmoni. Det är bara sådan jag är, egentligen inte så mycket mer att diskutera. 


När jag mår som värst brukar jag gå och prata med någon, både för att få en vettig syn på livet men också för att inte tynga ner min familj för mycket. Detta gör mig inte till en extremt mycke sämre förälder, sambo eller vän. Kanske något mer frånvarande och lite mer påfrestande i och med att jag behöver prata lite mer om mina tankar kring det som stör mig. Jag går in i min egen lilla bubbla. 


När jag väl kommer ut igen så är allt tipp topp och kan vara det väldigt länge. Jag har prövat mig fram, sökt och funnit, sökt igen. Kanske efter svar som redan finns eller så har jag lärt mig något nytt under vägen. Det jag sakta börjar förstå är att jag bara kan acceptera livet som det är. Man kan helt enkelt inte gå runt och vara överdrivet lycklig hela livet. Det kommer motgångar, ledsamheter och hemskheter på vägen men kanske växer man något av dem. Jag vill alltid att filmer slutar lyckligt och alla ska må bra, ingen ska dö eller bli sjuk. Jag har fått lära mig att så inte alltid är fallet. Livet går upp och det går ner. Ångesten får komma och gå, tårar får rinna och ursinnet får bryta ut (om än dock kontrollerat), det kanske jag dock bör jobba lite mer på ;) Man får skratta fast det ibland inte är läge för det.


Det är lite av det jag har kommit fram till lägs vägen, att acceptera känslor, låta de komma och gå. Försöka att inte bli rädd fast det ibland är svårt. 


 

Av chime - Fredag 3 jan 14:12

Mina förväntningar och planer för år 2020

  • Finna mer lugn i mig själv
  • Inte låta oviktiga saker ta upp min tid
  • Umgås med de som ger energi istället för att ta den
  • Bli en lugnare och mer närvarande mamma
  • Försöka hantera sjukdomstankar på ett bättre sätt
  • Lyssna till vad min kropp säger och ger för signaler
  • Inte pressa mig själv för hårt
  • Har jag gjort något jag inte alls vill så kan jag få lite cred för det sen
  • Röra på mig fast i den mån kroppen orkar
  • Njuta av livet, av att jag får ha min familj. Vara tacksam för det.
  • Låta tankar och känslor komma utan att känna att det är något fel på mig
  • Lita till min magkänsla, den har inte fel
  • Stänga ner sociala medier när jag inte mår bra av det
  • Försöka att sålla i vad som är mina "riktiga" känslor och vad som är andras
  • Djupandas
Av chime - Fredag 3 jan 14:03

Då var den gamla bloggen raderad som jag skrivit på i flera år. Den innehöll en salig röra om min vardag blandat med känslor. Nu vill jag ha en nystart för året 2020 och hoppas på att finna den ro och harmoni jag söker i vardagen. "chime" ska få bli min hjälp i att sortera tankar och känslor som faller på.


 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Januari 2020
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Chime med Blogkeen
Följ Chime med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se