Ja då var det ännu en vaken natt... Just nu vet jag absolut inte varför. Kanske beror det på oro för dotterns astma, skolavslutningen som är imorgon eller bara stress över att klockan kommer ringa och jag kommer vara helt slut.
Tänkte ge det ett sista försök och skriva lite och sen vandra in till sängen igen, jah har försökt med soffan i över en timme nu men icke. Tankarna i sig är ändå rätt så lugna men tröttheten vill bara inte infinna sig, så känner mig något uppgiven. I övrigt så har ju de sista veckorna gått i ett med allt förberedande både på jobbet men också för sambon som tagit examen och barnen som har haft alla sina prov, avslutningar på sporter och skolresor m,m.
Nu känns det att jag snart kan börja andas något igen och kanske är det det som gör att jag ligger här klarvaken nu. Det är nackdelen med att alla i familjen har haft någon koppling till skolan. När jag inte jobbade i skolans värld så kunde jag enbart koncentrera mig på allt som tjejerna behövde till sina studier, avslutningar, presenter, gymnastik, sporter etc. Nu är allt bara ett enda virrvarr och jag är inte det minsta närvarande. Jag försöker men hjärnan har gått på högvarv så länge nu och jag bara räknar dagarna som är kvar. En känsla av uppgivenhet kommer över mig titt som tätt när jag ser hur vi alla bara springer om varandra, alla upptagna med sina saker. Vi glömmer ta vara på dagarna vi har och faktiskt njuta lite av dem. Det är sorgligt. Vi bara väntar på att allt stök ska bli klart så att vi kan få sakta in och bara få vara lite. Imorgon har som sagt jag och min klass skolavslutning och pp fredag är det tjejernas tur, därefter hopas jag verkligen att all stress och hets lugnar ner sig lite. Även om stora tjejen ska sommarjobba och jag jobbar på fritids några veckor till så blir det ett annat tempo, tack och lov.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lugn, lugn, inre lugn. Var har du varit någonstans? Jag har sökt dig så länge, mitt i ångesten, mitt i stressen, mitt i allt, ja mitt i livet. Jag behöver dig så! Stanna hos mig, snälla. Håll min hand, håll mig i din famn och släpp mig inte.   ...

Då var allt julbestyr äntligen avklarat! Som jag har spännt mig inför alla dessa firanden! Stressat med bak, paket, julmat och all nervositet inför vilket humör alla kommer att vara på. Blir det bråk, tjafs och elaka kommentarer eller blir det en någ...

Jag vill bara skrika, gråta och kasta sönder saker just nu. Skrika tills rösten inte hörs mer, tills allt det som gör ont har försvunnit! Skrika tills allt det jobbiga eller alla "de" jobbiga försvinner. Tills de hör mig! Tills de förstår att allt de...

Ja då var semestern här. Utlandsresan var bokad och klar sedan några månader tillbaka. Dryga månaden före avresa så var det dags att krångla till allt med en eventuell kommande strejk. Denna osäkerhet kring vad som komma skall är inte min starka sida...

Idag blev det många möten och samtal med människor jag inte är van vid på jobbet. Nu efter att ha sovit en timme så går tankarna på högvarv. Sa jag rätt saker? Svarade jag fel där? Kunde detta missförstås? Lämnade jag ut för mycket information? Får m...