Jösses vilket djupdyk det blev nu när semestern började. All luft och energi gick ur mig och kroppen bara skriker av smärta. Mitt bäcken har gett upp helt, ryggen värker och magen är svullen och tung som en vattenmmelon. Det är första året som jag känner igen symptomen med en gång. Första året 2000, (tror jag det var) blev jag livrädd när hela kroppen svullnade upp och värkte något så fruktansvärt, speciellt på nätterna. Förra året var det likadant och nu detta året så nu kan jag med blandade känslor säga att jag känner igen det.

Fredagen var sista dagen på jobbet och det hände så mycket, tjafs bland personalen, bråk, mycket irritation över lag och jag suger åt mig allas känslor som en svamp. Hjärnan har gått på högvarv och det kändes som den var helt överbelastad. Första semesterdagen, det vill säga lördag, skulle vi kickstarta med en heldag på Liseberg och sen avsluta med ett härligt restaurangbesök som vi längtat så mycket efter. Dagen gick faktiskt över all förväntan men när jag satt där i folkmassan och bara tittade ner i marken för att kunna fokusera på något en stund kände jag att detta lär komma ikapp dagen därpå. Min äldsta dotter som är i övre tonåren har ju också en förmåga att totalt dränera en på energi när hon är på dåligt humör, vilket givetvis skedde på Liseberg när inte alla gjorde som hon ville. Jag behöver aldrig vara orolig för att hon skulle säga något på ett försiktigt eller fint sätt, nej då! Hon river av med alla sina känslor på samma gång. Så efter en heldag med hennes syrliga kommentarer om alla fel vi gjorde som ställt oss i en för lång kö, inte valde de karuseller som hon ville, tog för lång tid på oss, inte planerade tillräckligt bra, inte gjorde allt som hon skulle gjort etc etc så försvann hela min livslust och jag fokuserade enbart på min lilla dotter. Som tur är hade min sambo ett enormt tålamod och lät sig inte slås ner av alla spydigheter. Restaurangen levererade också men när vi väl var hemma var det svårt att komma till ro. Jag tror jag åkte karusell hela natten, jag vet inte hur många uppvak det var i panik där berg och dalbanorna släppte och jag for ut mitt i luften!

Något bra var iallafall att jag för första gången på flera år vågade utmana mig själv i att åka några karuseller som jag aldrig trodde jag skulle göra igen. Jag har jobbat enormt mycket med mig själv och min dödsångest (vilket självklart kommer av dessa äckliga, höga vedervärdiga karuseller) ;) och jag överlevde! Jag är riktigt stolt faktiskt!

Gårdagen bjöd på besök från ett barn från mitt jobb. Jag är väl inte särskilt positiv till att blanda privatliv och jobb men eftersom min yngsta dotter hittat detta barn och blivit bra kompis med denna så fick det bli så. Mycket tankar kring vad föräldrarna skulle tycka om vårt boende, då det området jag arbetar i består mest av nyrika familjer, där grannens nya grill eller en större uteplats är det största problemen som existerar. Jag bor som sagt inte i en nybyggd villa med lika stor uteplats och sjöutsikt med egen båt och en porsche parkerad utanför. Jag bor i en lägenhet inne i stan men en balkonglåda som uteplats. Men det gick bra iallafall, mamman underströk flertalet gånger om hur myyysigt vi bodde, vilket bra område etc... Ja jag vet att det är något man bara säger men jag överlevde. Jag klarade även av att möta henne med ett självförtrodende utan smink och fixat hår, jag har ju för f-n semester! Så jag som såg ut som ett bakfullt troll (semesterlooken) gick ner för att möta en ny-sol-duschad mamma med fixade ögonbryn och en snygg outfit mitt i regnet. Men vet ni vad, jag sket fullständigt i det! Jag orkar fasen inte gå upp tidigare för att fixa mig när jag är ledig. Min klocka ringer i stort sett kl 05.00 varje morgon och det är med sömndrukni, illröda ögon jag försöker få på mig maskaran för att se något sån när ut och jag lyckas, varje jäkla morgon! Så nu, nej tack! Nu är jag mig själv och det gick fantastiskt bra!

Inatt fick jag min skönhetssömn, dock med många uppvak av smärta i bäckenet men efter att ha haft 5 minuters lugn och ro på morgonen (man får vara glad för det lilla när man har familj) så hann jag dricka varmt vatten för att väcka kroppen, göra några yogaövningar för att släppa de värsta spänningarna, börja tvätta och be min mormor som skulle komma på besök om att ta bussen istället för att jag som ännu inte ätit frukost skulle kasta mig i bilen för att hämta henne. Dock fick jag ringa både min mamma och äldsta dotter för att försäkra mig om att jag inte var ett hemskt monster till barnbarn som tvingade henne att ta bussen hit själv. När jag väl ringde tillbaka till min mormor för att se till så att hon kommit på rätt buss var hon redan på väg så det löste sig. Nu har hon fått i sig frukost och somnat gott i soffan efter sitt läkarbesök, tvätten är snart klar och middagsmaten lagad. Det är väl yngsta dottern som suttit lite för länge med sin mobil men men jag ska ta ut henne en liten sväng i eftermiddag. Det är ju semester så då får vi vara lite slarviga och onyttiga. 

Jag lär skriva fler inlägg snart men jag önskar er alla en riktigt skön dag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lugn, lugn, inre lugn. Var har du varit någonstans? Jag har sökt dig så länge, mitt i ångesten, mitt i stressen, mitt i allt, ja mitt i livet. Jag behöver dig så! Stanna hos mig, snälla. Håll min hand, håll mig i din famn och släpp mig inte.   ...

Då var allt julbestyr äntligen avklarat! Som jag har spännt mig inför alla dessa firanden! Stressat med bak, paket, julmat och all nervositet inför vilket humör alla kommer att vara på. Blir det bråk, tjafs och elaka kommentarer eller blir det en någ...

Jag vill bara skrika, gråta och kasta sönder saker just nu. Skrika tills rösten inte hörs mer, tills allt det som gör ont har försvunnit! Skrika tills allt det jobbiga eller alla "de" jobbiga försvinner. Tills de hör mig! Tills de förstår att allt de...

Ja då var semestern här. Utlandsresan var bokad och klar sedan några månader tillbaka. Dryga månaden före avresa så var det dags att krångla till allt med en eventuell kommande strejk. Denna osäkerhet kring vad som komma skall är inte min starka sida...

Idag blev det många möten och samtal med människor jag inte är van vid på jobbet. Nu efter att ha sovit en timme så går tankarna på högvarv. Sa jag rätt saker? Svarade jag fel där? Kunde detta missförstås? Lämnade jag ut för mycket information? Får m...