Vissa dagar börjar så fint men övergår sedan i något sorts grått mörker. Denna dagen blev en sådan. Överöst med fina ord och komplimanger på förmiddagen för att sedan falla platt ner på marken med en oändlig kraft. Känslan just nu är totalt värdelös. Jag vet att det bara är jag som kan styra så att känslan blir bättre men ibland önskar jag att människor runt omkring mig kunde vara lite mer lyhörda. En kram hade inte suttit fel just nu, någon som sa att det blir bra, vi löser det tillsammans men det blir inte så, inte just nu. Det blir jag som löser det, iallafall idag.