Eller var det en dag i juni? ;)

Hur som vardagen har knackat på dörren. Corona varvat med vanlig feber, nässelutslag och en massa annat. Lite vaccin dos 3 för min del med influensabiverkningar. Så här har det sett ut nu till och från sen i januari. Jag är lite smått trött på skiten nu om man säger så men jag försöker hålla modet uppe, det gör väl vi alla. Vi får bara vara extremt tacksamma att det inte är någon som är allvarligt sjuk   

Jag har sökt x antal jobb och ska söka desto mer i helgen om allt går enligt planen. Jag behöver rycka upp mig lite och få till en förändring men jag skyndar långsamt då jag inte vill ta ett förhastat beslut som jag senare kanske kommer att ångra. Detta beslut att börja söka aktivt har ändå fått växa fram och jag känner nog att jag börjar bli redo för nästa steg i livet nu. Det som är svårt är bara att veta vart det bär av men jag kanske får se det med lite spänning istället för med oro. Känslan och hur man ser på saker har ju ändå en stor betydelse när det kommer till vart livet bär av.

Nu är det dags för lite kvällsmat denna fredag, sen blir det till att bädda ner sjuklingar och se på "bäst i test". Älskar det tv-progammet. Jag har även skrivit ut ett "bio-kit", biljetter för popcorn, glass, drick och för bio och en liten skylt för vilken film som ska visas. Då vi annars skulle gått ut och bowlat imorgon om alla varit friska och besvikelsen nu inte ska bli lika stor så bjuder jag på hemma-bio. Tjejerna får klippa ut alla biljetter och färglägga, film väljs i förväg så att det inte blir något tjafs, sen är det bara att mysa ner sig med alla tillbehör. Så det är vad lördagen bjuder på.

Önskar er alla en fin och mysig helg  

Jag har tänkt fortsätta skriva flera gånger men livet har kommit emellan och idag tror jag inte jag orkar fortsätta min historia utan det får helt enkelt bli lite vardagligt bara. 

Helgen bjöd på underbart väder med strålande sol men ack så kallt. Vi umgicks med både min sambos släkt som var här på tacokväll i lördags och med min släkt på söndag då vi hade kalas här för min mamma. Det var väldigt roligt att träffa alla men vad fort helgen gick! Min energi är typ på noll efter allt. Jag gillar att träffa människor och umgås (iallafall de jag tycker om och får ut något av) men blir de för mycket folk på samma gång så vill jag bara lägga ner. Jag hinner ändå inte prata och vara trevlig mot alla, det ger mig inget. Så en fika med ett fåtal personer åt gången passar mig bäst.

Denna veckan började vi med två studiedagar så det har varit mycket stillasittande, lyssnande och diskuterande, för att inte tala om fika. Nu har jag varit och hämtat min äldsta dotter på vägen hem, ätit lite och inväntar nu dotter nummer två som är med sin mormor.  Så tanken är nu att bara luta mig tillbaka en stund på soffan och vila, försöka bota en ihållande bihåleinflammation och fylla på med ny energi. 

Jag trodde nog att jag skulle fortsätta på gårdagens inlägg men den rätta feelingen har inte infunnit sig ännu. Efter ett samtal med mamma, vi pratar oftast en gång om dagen, så tappade jag lite av lusten och känslan till att skriva. Kanske var det något hon sa som sårade mig lite även om jag vet att hon inte menade det. Hon menar för det mesta väl med allt hon säger men ibland kan vi inte riktigt förstå varandra. Jag vet att hon stöttar mig i hur jag lever mitt liv och uppmuntrar mig till att söka min egen sanning och min egen väg men likaväl vet jag att hon inte alltid kan förstå den. Det är ju helt naturligt, jag kan inte alltid förstå henne heller även om jag försöker. Det är ju så vi människor fungerar. Ibland vill jag bara så gärna dela med mig av vad jag lärt mig och kommit fram till och får jag då inte den responsen eller den glädjen som jag först hoppats på så försvinner liksom moodet, känslan som kändes så bra precis innan.

Jag försökte faktiskt skriva inlägget som fortsätter på mitt förra men känslan infann sig inte, vilket gjorde att jag raderade det. För mig är det viktigt att det jag delar med mig av är äkta för mig annars kommer det inte kännas rätt att dela det med andra.

Ja då var första "riktiga" arbetsdagen gjord. Tack och lov att vi slutade tidigt! Jag är metalt helt slut. Nya elever varje år i klassen, hur är det möjligt att glömma bort varje omgång hur det är i början varje termin? Men nu väl hemma efter en väldigt lång och varm dusch iklädd världens mysigaste morgonrock och med en inställning av att "det tar vi sen" så börjar jag hitta en gnutta liv inom mig. Stora tjejen skickade jag in i duschen hon med, hon såg ut som ett spöke efter första skoldagen, den lilla är placerad vid tv-spelet (de får aldrig spela så här tidigt annars). Nu är laxen lagd på tining så snart blir det lite matlagning. En kort handling får det bli ikväll. I övrigt så känner jag ändå att jag är relativt förberedd för omväxlings skull.

Checklista på det:

• Lilla tjejens vanliga kläder är inköpta
• Regnkläder, stövlar och idrottsskor
• Väskor beställda och levererade
• 2 tröjor till mig
• Idrottskläder klara
• Aktiviteter anmälda
• Allt info som kommit ut har skrivits in i almanackan
• Skrivit under och gått igenom papper
• 1 utvecklingssamtal klart
• Allt jobb-mässigt klart

Kvar att göra:

• Köpa 3 vinterjackor
• badmintonracket
• Ev regnjacka till stora tjejen
• Ev Kängor till scouterna

Nu börjar jag sakta hitta tillbaka till mig själv. Igår kände jag att jag måste ta tag i mitt liv igen efter att ha varit under isen i två dagar. Sagt och gjort, hälsade äntligen på mormor som har väntat och saknat ihjäl sig (kan tillägga att hon har människor runt omkring sig hela tiden i stort sett så det går ingen nöd på henne) men hon älskar när vi kommer. Jag bpkade en fika som jag ångrade och istället för att gå dit och känna sig obeväm så avbokade jag helt enkelt, och vet ni vad, ingen dog av det! Mer än att jag kände att fasen vad skönt, nu slapp jag det. Barnen var på varsitt håll en stund och istället för att sitta hemma och deppa så drog jag till affärerna själv och hittade en hel del på inköps-listan inför skolstarten. Sket i att fråga tjejerna utan köpte bara vad jag tyckte. Det mesta gick hem faktiskt!! 

Idag ska min mamma komma och ta tjejerna på en fika (egentligen skulle hon bara tagit med stora tjejen men hon tar lilla en stund med då jag ska gå till frissan första gången på ett år. Sedan fick jag strikta direktiv av stora tjejen att hämta lillasyster från cafeèt så fort jag är klar. Det var faktiskt deras fika-dag. Men ja, självklart gör jag det, jag är bara tacksam att mammsen kan ställa upp en stund för detta har jag sett fram emot.

Då var jobbet igång igen efter lite julledighet. Dock blev det inte så mycket ledighet i sig då vi nu är fyra personer som går på varandra hemma så en liten jobblucka var inte helt fel. Kvällarna har de senaste veckorna bestått av en del ångest över allt som sker i världen men det är ju inte så mycket att göra åt mer än att följa de råd och rekommendationer som finns. Så någon glad, positiv skrivning blir det inte direkt idag, endast ett andrum när alla är upptagna på sitt håll i si sådär 5 minuter. Där tog skrivtiden slut för denna gången. Hörs och syns.