Förhoppningsvis är detta sista natten att ligga vaken så här. Löjlig man är egentligen, en liten skitsak som ska förstöra en hel veckas sömn. Det hade nog varit betydligt lättare för mig som mamma att släppa om jag hade jobbat men när tjejerna varit sjuka och ihop med lediga dagar så går man innanför fyra väggar och funderar istället.
Min dotters sista ord igårkväll innan hon skulle sova var, -ja, det blir intressant imorgon...
Jag som mamma och med hundra tankar i huvudet, vet precis hur hon känner. Hon är en otroligt stark och tuff liten person men hon är orolig inför morgondagen och jag förstår henne fullt ut. Efter att någon som ska vara äldre och kanske mer förstående står och skriker och är så förbannad för att man försöker vara ärlig och förklara sina känslor, ja då är man inte stor...
Jag som vuxen förstår ju att det hon sa landade fel och att personen i fråga gick i försvar men hon är som sagt vuxen och måste ändå förstå sitt ansvar i det hela. Inte bara skrika.
Jag har varit väldigt tydlig med att om det blir minsta lilla grej imorgon (eller idag), när vi ska dit så får faktiskt min man gå in. Han fprvreda ut skiten och ta tag i det. Det är inte meningen att alla ska må dåligt av att ses isåfall finns det väl ingen vits med att träffas.

Men förhoppningsvis går kvällen bra och vi alla håller oss på varsin kant. Jag tycker bara det är löjligt att flera i familjen och kanske i släkten med, vsd vet jag, ska må så här dåligt när vi ses. Alltid är det något liksom men när barnen råkar ut, då är det verkligen inte bra längre.
Så nu genomlider vi detta och hoppas att allt blir betydligt bättre än vad det nu känns sen kan vi bara vara dem resterande julledigheten och förhoppningsvis infaller även en god sömn därefter.

Önskar er alla ett riktigt gott nytt år när det är dags!