Ja denna jul, så mycket känslor. Efterlängtad, förväntan, pirr i magen, glittrande ögon, paket, mat, familj och vänner, släkter och traditioner. Men även ensamhet, tomhet, besvikelse, fattigdom och en enorm egoism.

Mycket värmde mitt hjärta vid jul detta år. Lycka att få ha mina nära och kära, tacksamhet för att vi får vara friska och starka. Mat och paket är ett stort extra plus att kunna dela detta år. Livet blev som när det är som bäst och många fina minnen kommer jag bära med mig från denna julen.

Men också tårar, bråk, tjafs och ledsamhet fick tyvärr plats. Även det kommer vi att minnas men om än i mindre dos. Egoismen, frustration och en glädje i att förminska andra människor inför andra.. Varför och till vilken nytta? Minns vi egentligen varför vi firar jul? Kan vi inte bara få njuta av varandras sällskap, skratta, minnas, äta, överraska (då utan att vara tovlingslystna)?

Kanske går det inte ihop.. Kanske måste det finnas båda delarna för att julen ska få kallas just det, julen...

Jag väljer iallafall att bära med mig de ljusa minnena från denna julen. Det andra, det tunga får stiga åt sidan. Gömmas undan i ett mörkt hörn av hjärnan. Det är inte ens förtjänt av att komma fram eller ens prata om. Ändå kommer jag nog älta, kanske vi alla gör det. Iallafall ett tag tills det runnit av helt. Så synd bara.
Nu är det bara ett julfirande och ett nyårsfirande kvar, ledigheten däremellan ska vi försöka njuta av till fullo.

Önskar er alla en riktigt god jul och ta hand om varandra.