Jag tror jag har landat på riktigt denna gång i ett beslut. Jag drar ner alla runt omkring mig just nu för att jag mår extremt dåligt, det är helt enkelt inte alltid "alla andras fel". Jag brukar säga att man ska lyssna till sin magkänsla eller sin inre röst (vilket jag absolut inte har gjort). Min inre röst skriker just nu att jag inte ska jobba med människor då jag blir så extremt påverkad av andra människors känslor, de intryck jag får under en dag tömmer mig fullständigt. Just nu i livet tänker jag att jag tar ett steg i taget, mitt första steg blir att lämna skolvärlden, på riktigt denna gång utan att blicka bakåt. Tyvärr kommer jag inte riktigt ifrån arbetet med människor än då livet vill annorlunda, så det får bli att söka jobb inom förskola tills jag vet riktigt vad jag vill. Det som hållt mig kvar så länge inom denna tjänsten är tiderna (som för övrigt tagit ut sin rätt då jag alltid börjar mellan 05:50-07:00. Det endra är att jag alltid har flex, detta har jag sett som en stor bonus men om man aldrig kan ta ut den så spelar det ju egentligen ingen roll. Det tredje är semestern, jag behöver aldrig bråka om den som så men känner alltid skuld för att andra ska jobba, vilket lett till att jag ändå inte tar semester när jag verkligen vill. Mitt konto är som sagt fullt av semesterdagar (eller inte fullt men det finns många dagar över och flera dagars flex) men jag t'nker alltid att jag tar dem sen. När sen? Som min kära mor sa, "när du ligger i graven med näsan upp i vädret?" Kanske ligger något i det. Kroppen skriker efter vila, jag tror jag fått en inflammation i bröst, rygg eller armen pga stress. Det strålar, gör ont och jag hoppas bara att det helt enkelt är en inflammation.

Hur som när jag väl tog in beslutet idag så var det som att allt släppte, ett lugn utgorde sig i kroppen. Jag vet att jag inte är där än, då jag inte hittat något men bara beslutet i sig känns så jävla underbart!!! Jag jobbar ju inte 100% utan 87,5% bara och jag är mer död än levande! Kanske kan det fungera att gå upp till 100 igen bara man trivs??

Sen är det som sagt väldigt påfrestande att jobba med människor men ett byte av arbetsplats är en början.

Nu ska vi snart till gravarna och tända ljus, hoppas ni får en fin kväll.